I februari 1999 råkade min far, Lars- Göran Göransson, få syn på "Blink" (dåvarande "Taifun") när han och min mor körde förbi antikaffären i Derome på  väg 40 mellan Varberg och Borås. Vid den  första anblicken trodde han att det kunde  vara en R8, men när han kört närmare så  var det ingen 8:a trots allt. En skärgårdskryssare låg då nära till hands  men inte heller det verkade stämma  eftersom båten verkade något kraftig med relativt höga fribord mm. (Förklaringen  var kanske att C.O. Liljegren som ritat båten inte var någon stor anhängare till de  riktigt extrema båtar som regeln faktiskt  tillät.)

  Han blev, trots att hon såg riktigt avskräckande ut, väldigt förtjust i henne. Så veckan efter åkte jag med upp för att åtminstone titta på henne en gång till, vilket såklart slutade som sig bör. Vi (min  far) köpte henne. Priset motsvarade värdet av blykölen och vagnen hon stod på (8000:-) .

  Därefter hade vi en äventyrlig hemfärd, med traktor, de 15 milen till Halmstad. Vi märkte ut vagnen med varningstrianglar, röda & vita lampor mm för att vara så laglydiga som möjligt. Ändå var det nog en och annan bilist som blev något förvånad när de efter mörkrets inbrott mötte oss på småvägarna mellan Varberg och Halmstad!

  När vi på hemfärden hämtade riggen i Varbergs hamn havererade båtvagnen. Fredagkväll vid sjutiden i världens blåsväder innebar att det inte fanns en kotte i närheten att  fråga om

 

  var det  kunde finnas reparationsmaterial mm att tillgå...
Vi fick göra en nödreparation på ett styrstag med material vi efter mycket letande till slut hittade i en skrotcontainer. Lite senare under hemfärden var det dags  för nästa lilla överraskning, en av  viadukterna vi åkte under var ca: 2 cm för  låg! (Där gick skansluckan). Men som de  säger, slutet gott allting gott! Resan tog totalt ca 11 timmar i en vindstyrka som  stundtals nådde 15 – 20 sekundmeter! Vi  hade då ändå på sätt och vis haft tur med vädret, för på morgonen efter vår hemkomst var båten täckt med 15 cm snö...

  Nu börjar jobbet med att få henne i skick… Det har visat sig att alla spant ovanför kölen är knäckta och att bottenstockarna är murkna. Döträt ovanför kölen var så murket att vi kunde plocka bort nästan allt med fingrarna.

  Båten blev någon gång på 60-talet plastad från vattenlinjen och nedåt vilket säkert är anledningen till att skrovet överhuvudtaget fortfarande hänger ihop! Av de nio 12 mm kölbultarna är 4 helt av och en är inte längre fäst vid kölen då kölens främre fästpunkt har eroderat bort.  Av resterande 7 bultar återstår bara 3-6  mm. Inredningen i Blink verkar ha varit  ganska orörd under alla dessa år men  behöver en rejäl renovering. Dock verkar  vi kunna behålla det mesta av grundmaterialet. För- och akterstävarna är dåliga såsom akterspegeln och Oregonpine-däcket måste också bytas.

  Detta är vad som slår en vid första anblicken, men vi lär hitta mer…